Limhamn backyard ultra race recap

Limhamn Backyard Ultra använde jag som ett rent testlopp inför Kullamannen. Med Backyard-formatet, där varje varv är 6,7 km och du kommer tillbaka till samma plats varje timme, finns det nästan inga bättre tillfällen att experimentera med energi, klädval, tempo och strategi.

Eftersom jag dessutom bor bara tio minuter bort var det ett perfekt tillfälle att testa allt i skarpt läge – utan press på distans eller placering. Målet var tydligt: samla erfarenheter, göra misstag här istället för under Kullamannen, och justera planen därefter. Det här loppet blev en viktig del i min uppladdning inför Kullamannen 100 km.

Upplägg & strategi inför loppet

Loppet startade kl. 10:00 på morgonen och det var kallt och blåsigt – perfekta förhållanden för att testa utrustning inför Kullamannen, där liknande väder nästan är att räkna med.

Min energiplan såg ut så här:

• 1 gel per varv (ca 30 g kolhydrater)
• 500 ml sportdryck per timme, blandad till ca 50 g kolhydrater

Totalt gav detta ett intag på cirka 80 g kolhydrater per timme, vilket ligger inom dagens rekommendationer för ultralöpning. I praktiken visade det sig dock att upplägget hade sina brister – något jag återkommer till längre ner.

Målet var att komma in på varje varv efter 50–53 minuter, för att få tid att äta, dricka, byta kläder vid behov och faktiskt vila lite mellan starterna.

Morgonen började hemma med en stor portion havregrynsgröt med bär, sylt och banan – något jag vet fungerar för mig och ger stabil energi över tid.

All utrustning, energi och ombyten hade jag packat i genomskinliga IKEA-plastbackar. Billigt, vattentätt och extremt smidigt när man snabbt vill hitta rätt saker mellan varven. Ett enkelt tips jag varmt kan rekommendera till Backyard Ultra.

En timme före start anlände jag till tävlingsområdet, hämtade nummerlapp och riggade min plats med plastbackarna och en brassestol – starkt rekommenderat mellan varven.

Limhamn Backyard Ultra – loppet varv för varv

10.00 – Varv 1

Första varvet gick lugnt. Fokus låg på att hitta rätt tempo, hålla pulsen låg och skapa en mental karta över banan – var det var smart att gå och var det gick att rulla på lite snabbare. Energin fungerade som planerat och jag var inne efter 49 minuter.

11.00–12.00 – Varv 2–3

Nu började rytmen sätta sig. Jag tog gelen konsekvent i en uppförsbacke där jag ändå gick, vilket gjorde det lättare att få i sig energin utan stress. Tempot var kontrollerat och jag kom in runt 52 minuter.

Här började jag dock märka att jackan jag valt inte andades alls. Under löpningen blev jag varm och svettig, men så fort jag stannade frös jag ordentligt. En tydlig varningssignal redan här.

13.00–15.00 – Varv 4–5

Energin kändes fortsatt bra, men jag noterade att jag kissade efter varje varv – ibland även ute på banan. Det var ett tydligt tecken på att 500 ml vätska per timme var för mycket i det här tempot och vädret.

För mycket vätska kan rubba elektrolytbalansen och skapa problem längre fram, så jag justerade ner vätskeintaget till cirka 300 ml per varv och gick mer på känsla.

Efter varv 5 tog jag även en smörgås med skinka – lite fast föda som “lunch”, vilket fungerade utmärkt.

16.00–17.00 – Varv 6–7

Här infann sig flowet. Tempot var stabilt, pulsen låg och jag kunde njuta av loppet. Jag lyssnade på ljudboken Endurance om Ernest Shackleton – en bok jag varmt rekommenderar för långlopp.

Jag började också märka hur många löpare som stressat tidigt nu såg slitna ut i backarna. Att hålla igen från start visade sig vara rätt val.

18.00 – Varv 8

Efter åtta varv hade vi passerat maratondistans, cirka 47 km. Förvånansvärt nog kände jag mig fortfarande stark. Benen var inte stumma och inget gjorde ont – något jag starkt kopplar till lugnt tempo och ett jämnt energiintag.

19.00 – Varv 9

Tidigt in på varvet hände något. Benen sa ifrån. Det gick fortfarande att springa, men jag fick gå betydligt mer än planerat. Mentalt var det tufft, men när jag kom i mål efter 55 minuter kände jag mig klar.

Jag hade fått ut exakt det jag ville av loppet. Istället för att pressa vidare och riskera att slå sönder kroppen valde jag att kliva av. Det blev drygt 60 km, och ett perfekt träningspass som gjorde att jag kunde vara tillbaka i normal träning bara två dagar senare.

Lärdomar inför Kullamannen

Det här är de viktigaste sakerna jag tar med mig:

• Jackan måste andas. Hellre lite för kall i början än genomsvettig tidigt. Lager på och av – ta dig tiden.
  läs mer om utrusting här: Guide – kläder & utrustning för ultralöpning
• Energin fungerade bra, men vätskeintaget var för högt i kallt tempo. Till Kullamannen kommer jag förlita mig mer på gels och bars och mindre på sportdryck.
  läs mer om energi här: Guide – energi och nutrition för ultralöpning
• Skor, strumpor och smörjning fungerade perfekt. Vaselin på fötterna och trailstrumpor är ett självklart val även framöver.

Avslut

Limhamn Backyard Ultra blev precis det jag hoppades på – ett kontrollerat test där jag kunde samla erfarenheter, göra justeringar och gå därifrån starkare, både mentalt och fysiskt. Backyard-formatet är utan tvekan ett av de bästa sätten att förbereda sig inför längre ultralopp.

I nästa steg kommer jag gå igenom vad Backyard Ultra är, hur formatet fungerar och hur du kan lägga upp din egen strategi om du vill testa detta unika lopp.

→ internlänk (framtida): Guide – Vad är Backyard Ultra?