Kullamannen 100 km race recap – mitt första UTMB-ultra

Kullamannen 100 km race recap – detta var mitt första ultra arrangerat av UTMB och fan vad grymt det var. I denna race recap från Kullamannen delar jag min upplevelse från ett av Sveriges mest ikoniska och krävande ultralopp. Jag är baserad i Malmö, och att ha ett UTMB-lopp så pass nära gör att det nästan är omöjligt att inte vilja testa. Förväntningarna var höga redan innan start, och besviken blev jag verkligen inte.

Efter att ha sett den ikoniska riddaren på hästen, som är starkt förknippad med Kullamannen, växte känslan av att det här inte är vilket lopp som helst. Kullamannen är dessutom känt för sitt brutala – eller kanske mer korrekt, utmanande – väder. Kalla vindar, regn och tuffa förhållanden är mer regel än undantag, och det är lätt att förstå varför Kullamannen 100 km har en extremt hög DNF-rate.

Inför loppet var mitt mål enkelt: att ta mig i mål och göra det på ett sätt som kändes någorlunda kontrollerat hela vägen. Ingen tidspress, inga prestationskrav – bara att njuta av upplevelsen och se vad Kullamannen faktiskt hade att erbjuda.

Kullamannen spring ultra 100 km

Distans: 104km

• Distans: 104km
• Höjdmeter: 750m
• Plats: Båstad

Kullamannen 100 km race recap – loppet från start till mål

Starten

Starten gick från Höganäs klockan 22:00. Innan dess samlades alla sprintlöpare i en liten gymnastiksal för race briefing. Nervositeten gick nästan att ta på. Vissa gick rastlöst fram och tillbaka, andra försökte få in en kort powernap innan start.

Klockan 21:40 började vi röra oss mot torget för att förbereda oss. I klassisk Kullamannen-fashion stod hästen med riddaren längst fram. Exakt klockan 22:00 gick starten med en smäll – riddaren red iväg och loppet var igång.

Adrenalinet pumpade och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tempot. Det är lätt att dras med i starten, men här gällde det att ta det lugnt. De första kilometrarna flöt på snabbt och utan större dramatik.

Kusten & stormen

Efter några kilometer kom vi ner till kusten – och där slog vinden till med full kraft. Jag drog upp buffen över ansiktet och med mössan på så vart bara näsan och ögonen synliga. Fy fan vad kallt det var.

Arrangörerna hade varnat för storm, och Kullamannen levererade. De här kustkilometrarna var brutala. Efter cirka 10 km dämpades vinden när vi kom in på skogsstigar, och den första sektionen gled ändå förbi relativt snabbt.

Energiplanen fungerade: gels och sportdryck gick ner som planerat.

Första stoppet – 24 km

Första vätskestationen kom efter cirka 24 km. Jag fyllde mina två 500 ml-flaskor med sportdryck, tog en kaka och var snabbt iväg igen.

Nästa sektion var runt 20 km – och den kändes som att den aldrig skulle ta slut.

Magen säger stopp

Till en början kändes benen fräscha. Jag hade fått i mig mat, och trots att klockan nu var runt 02:00 kände jag mig pigg – kanske tack vare Maurten koffeingels.

Natten var häftig. Att springa genom skogen och se ett långt led av pannlampor bakom sig är något speciellt.

Men plötsligt sa magen ifrån. Totalt stopp. Varken mat eller dryck ville stanna kvar. Allt var på väg upp igen. Det här brukar aldrig hända mig så tidigt i ett lopp.

I efterhand tror jag att det handlade om tidpunkten – kroppen vill egentligen sova.

Råbocka – halvtid och vändpunkt

Ju kallare natten blev, desto mer längtade jag till Råbocka aid station vid cirka 47 km. Halvvägs. Varm mat. Drop bag. Räddningen.

I mitt huvud var Råbocka inomhus.

Ack, så fel jag hade.

När jag till slut kom fram – efter en sektion som tog nästan fyra timmar – insåg jag att allt var utomhus. Bänkarna var täckta av frost och jag har nog aldrig varit så kall i hela mitt liv.

Jag hämtade min drop bag, tog på mig ett extra lager, men skakade fortfarande okontrollerat. Jag visste att jag måste få i mig varm soppa, annars var det kört.

Jag fyllde en kåsa, spillde ut halva på vägen tillbaka eftersom jag skakade så mycket, men kämpade i mig resten. Det var hemskt – men också exakt det jag behövde.

En portion till. Två koppar kaffe. Sakta började värmen och tankeförmågan komma tillbaka.

Flyt igen

Efter att ha fyllt flaskorna, laddat med energi och säkerställt att jag hade tillräckligt för resterande 50+ km, gav jag mig iväg.

Efter bara 500 meter började jag känna mig varm igen. För första gången på flera timmar var jag bekväm. Soppan och kaffet gjorde underverk.

Nästa sektion på 17 km rullade på fint längs kusten och genom en liten by med gamla, vackra hus. Benen kändes starka igen.

Morgonljus & nya krafter

Vid Stora Hult fyllde jag flaskorna, tog en bar och fortsatte mot Glimminge – en kortare sträcka på strax under 10 km.

Och där… började solen gå upp.

Efter 10 timmar av mörker, vind och kyla var det magiskt. Solen gav ny energi och motivation. Vi kämpade oss till Glimminge, fyllde på vätska, åt ännu en bar och fortsatte mot Hovs Hallar – sista aid station innan mål.

Ge fan i att ge upp nu. Rör på benen.

Det var mantrat.

De tunga kilometrarna

Terrängen fortsatte längs kusten, bitvis extremt stenig. Här tog jag det lugnt. Benen fungerade inte längre som vanligt och var brutalt stela.

För första gången gjorde det riktigt ont. Jag växlade mellan att springa och gå, precis så mycket som kroppen tillät.

I huvudet påminde jag mig själv:

Det blir inte alltid värre.

Ofta blir det bättre.

Och ibland förblir det som det är.

Hjärnan gillar att spela trick när det är jobbigt.

De här 17 kilometrarna tog en evighet – men till slut såg jag Hovs Hallar.

Sista stoppen – nu gäller det

Vid Hovs Hallar fyllde jag flaskorna (helt tom på vätska), satte mig ner, åt en banan och drack cola. Jag tog min tid. Jag hade gott om marginal till cut-off.

Efter cirka 20 minuter gav jag mig iväg mot Båstad och målet.

De sista milen

Sträckan började med en brutal backe – en av loppets två värsta stigningar, båda placerade på slutet. Benen var stumma, men huvudet visste: nu finns det ingen återvändo.

Jag varvade gång och löpning. Sakta, men framåt.

Nedförsbackarna blev nu min största fiende. Benen hade ingen styrka kvar och det gick nästan långsammare ner än upp.

Efter en relativt platt 10 km-sektion glömde jag – av någon anledning – bort att den värsta stigningen återstod. När den dök upp slog minnet tillbaka direkt.

Fan. Inte en till.

Ett steg i taget. Blicken i marken. Händerna på låren.

Efter en timme var stigningen äntligen klar.

Mot mål

Nerför fanns ett räcke – och det räddade mig. Benen ville inte längre fungera nedåt.

När jag kom ner från backen var det bara några kilometer kvar mot Båstad. Känslorna började komma. Det här skulle gå. Jag skulle klara det.

Och så, i klassisk Kullamannen-anda, fick vi springa förbi målet och vända – totalt 4 extra kilometer. Fy fan vad surt det kändes i stunden.

De sista 4 km tog mig en hel timme.

Men till slut: målet.

Riddaren och hästen stod där – precis som vid starten, 17 timmar tidigare.

Efter målgång

Lättnaden. Euforin. Stoltheten.

När adrenalinet lagt sig och jag satte mig i bilen slog tröttheten till med full kraft. Jag hade inte sovit på över 30 timmar – och precis genomfört ett av de mest fysiskt krävande loppen i mitt liv.

Kullamannen vi ses igen….

Sammanfattning

Kullamannen 100 km blev precis den utmaning jag hoppades på – kall, brutal och mentalt krävande. Att springa genom natten i storm, kyla och trötthet pressade mig längre än jag varit tidigare, men också lärde mig enormt mycket om energi, tempo och pannben.

Det här loppet bekräftade hur viktigt det är att hålla sig lugn, ta hand om kroppen och aldrig fatta beslut när det känns som värst. Kullamannen är inte ett lopp man “bara springer” – det är ett lopp man respekterar.

Utrustningen jag använde

Skor

Hoka speedgoat

Löparväst

Salomon adv skin 12

Pannlampor

Lumonite

Silva

Kläder

North face regnjacka

Merinoull baslager craft

buff merinoull

strumpor merinoull

mössa nike

north face mellanlager

craft tights

Energi & vätska

Maurten gels 180 koffen och koffeinfria

umara energipulver 90g påsar

maurten bars

koffeintabletter

salttabletter

Gps träningsklocka

Garmin fenix 7 48mm

Vill du läsa mer om utrustningen för ultra så kan du läsa Utrustningen för ultralöpning – komplett guide för nybörjare.